inför första natten i lila sken
Start från La Graciosa kl: 21.00 lördag 2 Juni , vi hade 270 distans framför oss på kurs 320°. Räknade med två dygn till havs.
Vindstyrkan var mellan 6-8 m/s N i sällskap hade vi S/Y Mariell
som nu susade fram bredvid oss i solnedgången som skiftade i lila färgtoner mot det skummande mörkblå havet.
Ja, vad säger man …det var så vackert och innan det blev helt mörkt såg vi hur månen
sakta klättrade högre upp bakom oss på himlen.
Reaktionen blev för oss alla tre ..Yes! nu får vi en "natt lampa" och det underbara magiska skenet från fullmånen gör ju att nattseglingen blir till en
ännu starkare upplevelse där ute på havet.
Det var långa mjuka dyningar till en början och allt kändes lugnt, vi drog ut storseglet och focken för att vara förberedda på mer vind som gribfilen (väderprognosen)
visat skulle komma senare på natten.
Vi fick lov att i de nu ganska höga vågorna och nordliga vinden stötta med motorn för att inte tappa för mycket fart.
Lewanna seglade på så fint
i mörkret och vi höll henne på 5-6 knop hela natten, vinden ökade något och på söndagen hade vi vindar på mellan 8-10 m/s så nu forsade vi fram i vågorna i 6-8 knop och efter 20 timmar ,mindre än
ett dygn hade vi seglat 120 distans.
Det kändes bra, nu var det "bara" 150 distans kvar. Solen lyste men vinden var ganska kylig och fortfarande visade vindmätaren 8-10m/s i havet var det 21°.
Lewanna lutade sig på styrbords
vågor och det krängde hit o dit i de stökiga vågorna som samtidigt är långa dyningar……jag sitter på däck i aktern och tittar fram mot horisonten långt där borta för att hålla undan
sjösjukan.
Helt plötsligt är den nyss avlägsna horisonten väldigt nära och kommer emot oss i form av en jätte våg som sköljer under oss och en ny horisont skapas långt där borta igen av
nya vågor.
Det är svårt att avgöra hur stora/höga de är för det finns inget att jämföra med men de känns så gigantiska mot lilla jag i båten.
Om jag skulle försöka
förklara hur jag känner det i kroppen när man seglar i flera dagar utan att kunna röra sig ledigt o lätt som man gör på land, så kanske det skulle kunna beskrivas som följer….
Både
båten och min kropp rör sig hela tiden men i olika riktningar, det drar i kroppen och man sugs åt det ena o andra hållet ….tänk dig att du ska snurra runt med ett ben i luften och hålla dig fast med åtminstone
en hand helst två för att inte ramla omkull, samtidigt som du ska röra dig framåt i båten eller när du ska klä av och på dig kläder, laga mat, besöka toaletten eller bara förflytta dig för
att dra in/ ut segel ….Phu!
Det är inte lätt ,alla muskler i kroppen talar om att de finns och lite snurrig blir man av att alla organ i kroppen skvalpar omkring dygnet runt.
Att sova i sängen i akterkabinen
under en sådan segling betyder att man ligger ner tvärs över sängen men kroppen står upp och sover …:)
Känslan av att se land kan vara obetalbar även om det kan dröja en halv dag till innan man
verkligen kan kliva i land.
Men på måndag fm. 4 Juni så såg vi i alla fall Madeira, då hade vi 50 distans kvar.
Naturupplevelsen fick plus poäng då en upp ner vänd "eka" visade sig
vara en val långt där borta. En uttröttad duva gjorde en nödlandning efter flera försök på däck och vilade ut sig under natten sedan tackade hon för sig och flög i väg.
Delfiner simmade vid vår
sida en liten stund när vi närmade oss Isla Deserta de två öarna söder om Madeira.
Trots att vi seglat norrut mot vinden har allt gått bra , ingenting har gått sönder och besättningen är hel och glad.
Man säger att enklaste sättet att ta sig tillbaka till norra Europa från Kanarieöarna är att segla över Atlanten via Karibien…kan nog stämma det!!
Nu är vi i alla fall här igen
i marina Quinta do Lorde på Madeira där vi seglade ut ifrån den 23 November 2011 då mot La Palma.
Här har de en mycket trevlig personal som Tom hade radiokontakt med innan vi styrde in i hamn.
Ett tips är
att alltid anropa marinan innan för att försäkra sig om att det finns plats och samtidigt får man besked om vilken sida som skall fändras på plus att man kan få information om viktiga saker som tex. när
närmaste eller faktiskt den enda restaurangen i byn stänger :))
En fin service de har i marinan eftersom det inte finns några livsmedelsbutiker här är en mini buss som kör in till Machico flera gånger om dagen, man
behöver bara säga till när man vill åka med och bli hämtad igen.
Här på ön finns det inte någon färsk mjölk eller grädde att köpa men det går bra att använda den med extra
lång hållbarhet (UHT). Frukt o grönt disken är full av godsaker som är odlade här på ön så vi frossar ..
Det är härligt att vara här på gröna sköna Madeira
solen lyser och det är varmt och skönt , lite ovanligt säger lokalbefolkningen det brukar regna den här årstiden …Opps har vi tur eller?!
Ses och hörs !!